Mitt liv är inte mitt längre...
Ni påstår att ni vill mitt bästa men det ni inte vet är att allt det här bara får mig att må sämre. Glider isär mer och mer från mina vänner och min familj. Vad skulle vara så farligt med att låta mig leva mitt liv, det är mitt, bara mitt liv, inte erat. Vad skulle ni göra om erat liv bara rasade bit för bit? Det är så det är för mig. Jag har ingenting att säga till om för jag är inte myndig men vafan, jag är 17 år! Det är mindre än 1 år kvar tills jag fyller 18. Då är man tillräckligt gammal för att inte sitta på ett jävla hem.
skriven
det är synd om dig :/