Känslor
Jag försöker ta mig ur detta mörker. Det mörker som satt sig fast djupt inom mig och påverkar allt runtomkring. Känslorna är som en berg och dalbana. Ena sekunden är jag glad fast ändå inte riktigt glad, sen kan jag sitta och gråta. För det mesta så ser jag likgiltig ut. Jag förstår inte, allt var ju så bra. Från december fram till februari så mådde jag så himla bra. Jag var genuint glad och allt gick så mycket lättare, sen slutet eller på februari eller början av mars så föll allt. Jag tappade all energi och depressionen kom krypandes tillbaka och det med besked.Jag vill blogga och göra andra saker som jag tycker är roligt men jag orkar inte. Allt känns meningslöst även fast jag vet att det inte är det. Livet är meningsfullt trots all skit man måste stå ut med. Det är värt det för att få vara med om allt det underbara som livet också ger. Men hur vänder man på detta när allt man ser just nu bara är totalt mörker?
Är det någon som läser min blogg som har haft såhär någon gång? Hur tog du dig isåfall ur detta? Jag vill inte ha en massa sympatier och sånt, bara veta hur jag ska ta mig ur denna svackan. Jag är inte den som sitter 24/7 i total självömkan och det gör jag väl visserligen inte nu heller men nära inpå. Jag vill vara glad, inte ledsen. Jag har alltid kunnat skratta trots att jag mått dåligt men denna gången är inte som förut. Mörkret är tyngre på nåt vis.
Om det är någon som fortfarande läser så uppskattar jag det. Det var skönt att få skriva av sig lite. Vem vet, det kanske är den rätta medicinen. Puss på er <3