Varför är jag så jävla känslig?! Varför börjar jag gråta och känner mig helt jävla tom som om någon slitit ut mitt hjärta så fort jag ser en sorglig film eller läser en sorglig bok? Läste just ''Syskonkärlek'' av Katarina Von Bredow. Det kändes som om jag var tjejen i den där boken. Som om jag upplevde allt det som hon upplevde. Jag fick till och med en sån där jävla ångest attack. Jag fattar det inte. Det måste ju vara nåt fel på mig. Fan inte ens då david dumpade mig förra sommaren kände jag det så här även fast han betydde hur jävla mycket som helst för mig. Hur normalt är det från skala 1-10? Nej, precis... Känner mig som ett psykfall just nu och har ännu inte slutat gråta även fast jag gråtit i minst en timme nu...
Nej, nu ska jag försöka skingra tankarna lite och bli glad igen. Den här känslan är nämligen inte speciellt trevlig...